En olycka kommer sällan ensam sägs det

 Just nu tycker jag verkligen synd om min mamma kan jag säga och det beror på att hennes lilla söta märr Ronja som hon köpte av våran tränare Johanna har den senaste tiden utsätts konstigt nog till någon slag olycksfågel.

Inte nog med att Ronja råkade skada sig samma vecka som mamma och jag skulle till Johanna på Edeby gård för att vara med på ridlägret där det var tänkt att mamma skulle få rida Ronja och få lite hjälp av Johanna att lära känna sin nya häst lite mer och istället fick rida de två verksamhetshästarna Harry och Grimur (vilket mamma visserligen inte hade något emot) så har Ronja lyckats göra sig illa inte bara en utan två gånger sedan hon kom hem till stallet i Tungelsta.

Först fick Ronja gå tillsammans med ett annat sto som också är uppfött av Johanna på Edeby gård innan de sedan blev tre när ett nytt isabellfärgat sto med smeknamnet ”Jossan” kom till stallet tillsammans med ett äldre sto vid namn Óskadis som också är mamma till en fyraårig valack som också står i stallet och som ska gå på lösdrift med några andra ston.

Det gick hyfsat bra fram tills att Ronja och de andra brudarna släpptes in i den stoflock som de skulle gå i och efter ett tag när vi alla trodde lugnet lagt sig så blev Ronja skadad genom att hon fick en spark och som om inte det vore nog så blev såret infekterat och hon fick feber samt hälta och som tur var fick vi hjälp av stallchefen som enligt mig och mamma var jättesnäll och transporterade henne till Evidensias klinik i Stav där en veterinär fick undersöka henne då varken mamma eller jag hade möjlighet att göra det då mamma var på jobbet och jag var upptagen på annat håll.

I samband med detta fick Ronja stå på box samt stå på antibiotikakur och tas temp regelbundet.

Men nu har svullnaden där Ronja haft sitt sår som blev infekterat gått ner allt mer och sist jag hjälpte mamma med att ta hennes temp upptäckte vi att hon är feberfri vilket låter ju riktigt bra.

Men i morse ringde en stallkamrat till oss som enligt mig och mamma var en riktig räddare i nöden och som vi kommer vara evigt tacksamma för och berättade att Ronja råkat fastna i en hake där vattenhinken sitter och efter många om och men lyckades hon lirka loss den från Ronja som otroligt nog var riktigt lugn och inte panikslagen.

Fick i detta fall veta hur farligt det faktiskt kan vara om man sätter karbinhaken i boxen som håller upp vattenhinken åt fel håll och efter detta kommer jag vara VÄLDIGT noga med att se hur den sitter i fortsättningen.

Som tur var så lyckades mamma tvätta rent det blödande såret fick efter haken och nu hoppas jag för mammas skull att det inte ska bli mer olyckor nu då jag tycker faktiskt att det får räcka med det nu.