Jag + Svalur = 20 år!!

 

Hej alla fina bloggläsare!

Idag är det ingen vanlig dag ska ni veta (i alla fall inte för mig och min 26åriga islandshäst Svalur minsann) och det är för att jag firar att jag i hela tjugo år varit ägare till min underbara och fantastiskt snälla islandshäst Svalur frá Vogum i hela tjugo år.

Tjugo år!!
Fattar ni hur sjukt det är men det är faktiskt sant ska ni veta.

Och hur börjar den här historien kanske ni undrar?

Jo, den börjar helt enkelt med att jag ägde ett svartskäckfärgat isländskt sto vid namn Glæta frá Jörfa som mamma och pappa lät köpa till mig efter att min mamma blivit ägare till sin första islandshäst Mimir från Mörtö som hon senare sålde för att hon insåg sent att det inte alls var någon häst för just henne vilket också hände mig och mitt sto Glæta som jag fick hem i september år 2003 kort innan jag skulle fylla sexton år och som jag sedan sålde i april eller maj år 2004 då vi helt enkelt inte passade ihop tyckte den isländske tränaren Jóhann Friðgeirsson som jag då red kurs för på min Glæta och sa till mamma att han rekommenderade henne att sälja Glæta och istället köpa en häst av honom från Island som han skulle utse till mig.

Till en början var jag en smula ledsen, men jag kom faktiskt ganska snabbt underfund med att det var ju inte bra att ha Glæta kvar.

Och så blev det till slut att mamma och jag sålde Glæta till en kvinna som köpte henne till sin dotter och som tyvärr avled i cancer senare vilket gjorde att Glæta senare hamnade hos Fia Lundberg på Fårö Islandshästar där hon faktiskt bor kvar än idag trettio år gammal och still going strong trots att hon tidigare drabbats av eksem som de flesta islandshästar från Island tyvärr kan drabbas av.

Kort därefter fick mamma veta att Jóhann sökte med ljus och lykta efter en valack som kunde tänkas passa mig och först var det tänkt att jag skulle få hem en brunfärgad valack till Sverige, men den visade sig vara alldeles för liten och istället blev det en svart valack med stjärna och jag som älskade Black Beauty-filmerna som barn tänkte att det kanske kunde vara kul men tyvärr så gick den svarta valacken inte igenom veterinärbesiktningen på Island men det gjorde en annan häst som visade sig vara min blivande häst Svalur som då vara sex år gammal femgångsvalack och som dessutom ridits in av Jóhanns dåvarande granne Þórir Jónsson på en gård som hette Ósland på norra Island fick jag veta senare.

Den 6 september år 2004 kom Svalur med ett flygplan från Keflavíks flygplats till Norrköpings flygplats och tanken var ju att Svalur skulle komma med lastbilen samma dag till min mosters och ingifta morbrors stall i Källbrink i Huddinge, men det blev inte så då chaufförerna av den lastbil som Svalur åkte med hade kört sina max antal timmar och måste vila och äta.

Den 7 september kom Svalur i alla fall till stallet i Källbrink lugn som en filbunke och hans namn Svalur betyder ju faktiskt cool/sval på isländska.

Efter att han kom från Island har jag älskat den där hästen från månen och tillbaka och vi har varit med om mycket äventyr tillsammans.

Vi har ridit för många tränare som Fredrik Rydström, Johanna Elgholm, Magnús Skúlason, Reynir Aðalsteinsson, Linnea Brofeldt och många andra, vi har tävlat mest på amatörnivå och lyckats bli klubbmästare år 2019 och 2022 för Vallfari i femgångskombination samt tävlat i Romme på Fritidsmästerskapen, ridit Djurgårdsritt för att fira Islandshästens dag på 1 maj, ridit lagtävling i Uppsala och dessutom medverkat som vikingar på Stockholm Hundmässa år 2017 i Älvsjö vilket Svalur klarade med bravur trots skällande hundar och så har ju mamma fått låna Svalur på lite sommarlångritter samt provat på beridet bågskytte till och med.

Vi tävlade mellan åren 2005 till 2022 då jag och mamma tyckte att det var dags att låta Svalur bli pensionär då jag dessutom lyckats köpa Bangsi efter att mamma och jag lyckats sälja sommarstugan på Mörkö.

Sista tävlingen fälldes många tårar från min sida och jag är inte förvånad om det var fler än jag som också grät en skvätt med tanke på att jag och Svalur tävlat i över tio år tillsammans både som ungdomsekipage och senare också som seniorekipage.

Hösten 2015 fick Svalur dessutom benspatt som är vanlig hos islandshästar, men lyckades bli frisk från det tack vare att spatten gick att behandla och jag är än idag tacksam för att Svalurs dåvarande veterinär Axel Wallman på Mälarkliniken övertalade mig till att ge behandlingen ett försök.

Idag är det två år sedan han flyttade till Edeby Gård och min tränare Johanna Elgholm som har honom i sin ridskoleverksamhet där han får lära barn och ungdomar ett och annat som den läromästare han verkligen är.

Jag blir så glad i hjärtat när jag hör hur uppskattad han är av personalen, eleverna och de föräldrar som är på Edeby och Svalur har både ridits av inte bara Johannas dotter Vera vid ett tillfälle utan också Malin Wikanders tvillingdotter som hade den stora äran att få prova honom på hans första barnridlektion.

Jag är så himla glad och lyckligt lottad över att fortfarande äga Svalur trots att jag inte rider honom.

Jag älskar honom verkligen från månen och tillbaka.

En sådan fin och trevlig häst som Svalur får man i princip bara en gång i livet.