Tankar från en som varit mobbad & trakasserad
I detta blogginlägg tänker jag ta upp något som är viktigt att veta och framförallt upplysa barn, ungdomar och även vuxna om och som gör mig både arg, ledsen och upprörd och det är det här med mobbning och trakasserier.
Visst har vi i stort sett alla känt att vi blivit mobbade oavsett om det ägde rum i skolan eller på jobbet och varje gång jag läser om att en person oavsett om det handlar om ett barn, ungdom eller vuxen som berättar om det är det alltid lika sorgligt och upprörande.
Jag blir glad och känner mig varm i hjärtat när olika kändisar som Jon-Henrik Fjällgren känd från både tv-programmet Talang som han dessutom vann med sitt vackra och skickliga sätt att jojka samt medverkat i Let’s Dance på TV4 där han också vann.
Och när jag tittade på SVT:s Stjärnorna på slottet då Jon-Henrik var med och då det dessutom var hans dag berättade han mycket om tiden när han blev mobbad i skolan vilket gjorde ont i mitt hjärta och säkert alla andras också skulle jag gissa.
Varje gång jag har någon berätta om sin tid som ett lätt byte för mobbning blir jag verkligen ledsen oavsett anledning.
Man ska INTE mobba någon tycker jag oavsett personens ålder, kön, etnicitet, sexuell läggning, religion etc.
Visst behöver man inte heller älska varandra, men man kan ändå visa dem respekt som människor.
Jag vet att jag blev själv mobbad i grundskolan framförallt i högstadiet efter att min bästa kompis valde att byta skola. Jag blev ensam och utanför vilket gjorde att jag valde att inte över huvud taget äta lunch i skolmatsalen utan hellre gick hem och åt lunch och kom inte tillbaka till skolan förrän långrasten var slut och det var dags att gå till klassrummet och ha lektion igen.
I början när jag skrev detta blogginlägg tvekade jag inför att hänga ut namnet på den grundskola i Huddinge som jag tidigare var elev på samt de personer som gick i min klass under den tiden, men jag har kommit fram till detta beslut.
De elaka idioter som gjorde mitt liv surt i skolan ska jag av olika skäl inte hänga ut, men om de vill och har möjlighet kan de ju alltid ta kontakt med mig och förklara för mig varför de valde just mig till mobboffer och framförallt ge mig en stor ursäkt för det som de gjorde och då ska de dessutom också mena det till 100%.
Men däremot tänker jag oavsett tala om vilken skola jag gick på och det var Vistaskolan.
Hade jag barn skulle jag ALDRIG låta mig barn gå där om det så är den sista skolan på jorden efter det jag fick gå igenom på grund av att personalen på skolan inte vale att agera utan istället värna om sitt ”goda” rykte om skolan och istället lägga skulden på mig för att det var jag som var annorlunda än de andra, det var jag som betedde mig märkligt, det var jag som inte var så duktig och det var jag som senare fått diagnosen Autism (dåvarande Aspergers Syndrom) som fick skulden för det som hände vilket jag tycker är helt jävla fel.
Även om ni som vet mer om Vistaskolan kommer kanske tycka att det jag berättar om här är rena rama skitpratet och att jag svartmålar grundskolan, men då ska ni veta att det här jag skriver är MINA upplevelser och att jag dessutom mått riktigt jävla dåligt.
De som jobbar på skolor har ju faktiskt ett ansvar att se till att eleverna inte blir mobbade, men i mitt fall var det lönlöst.
Visst fanns det bra sidor av Vistaskolan också från min sida, men de är tyvärr alldeles alldeles för få.
Här är också en artikel från Aftonbladet som skriver om en tjej som fick en inbjudan till en återträff med sin högstadieklass, men som valde att inte göra det.



Kommentarer
Skicka en kommentar